SKRIVER AV MIG.
Besviken på mig själv, blivit sveriges mest töraste människa! Då jag jobbar på helgerna orkar jag inte fara på krogen med tanke på dagen efter och så vidare. Men varje gång jag får en ledig helg dyker alltid planer på krogen upp. Men varje gång känner jag mig så grymt otaggad. De helgerna då jag väl är ledig sitter jag hellre hemma hos någon, tillsammans med några vänner och ser en film och bara tar det lugnt. Fy skäms Sofie och ryck upp dig! Dock kommer jag aldrig förstå tjusningen med att fara dit hela tiden. Blir ju inget speciellt då. Men jag borde åtminstone kunna fara dit oftare än vad jag gör nu. Men jag har väl blivit för gammal eller någonting... Sådär 10 månader efter min 18 årsdag...
Nu då jag ändå håller på klaga kan jag lika gärna fortsätta. Jag är inte den personen som tycker om att skriva om andra människor i min blogg. Tycker hellre att man kan ta det med den personen i verklighet. Men jag gör ett undantag den här gången och ni får tycka vad ni vill! Men det beror på att jag aldrig träffar personen och det har egentligen ingenting med mig att göra. Men jag reagerar då någon av mina vänner behandlas eller råkar illa. Så till dig, som kanske inte ens läser min blogg, lägg ner med allt du håller på med, du har ingen chans så sluta förstöra. Haha sådär, nu har jag fått skriva av mig lite iallafall.
Vad ska jag mer klaga på nu då jag ändå är igång?! Ne skämt och sido. Inget roligt inlägg det här inte. Men man har ju en blogg för att skriva av sig också så.
Och som ni ser kan jag bli riktigt farlig...
TRUE STORY.
Impossible
Trying to forget someone you love is like trying to remember someone you never met
Tråk Sofie
Jag har kommit in i någon sån där konstig "känna-efter-och-tänka-alldeles-för-mycket" period. Det är väl det deprimerande höstvädret som gör det. Min räddare i nöden gick bort för precis 1 vecka och 1 dag sedan. Då man borrade in sin näsa i hans päls eller satt på hans rygg då han skrittade i långsam takt fick man alltid svar på sina frågor. Var ska jag få de svaren ifrån nu? Jag vill ha svar på mina frågor...
Är jag lycklig? Är jag ledsen? Kan jag önska mig något mer än jag redan har? Hur känner jag egentligen? Vad vill jag? Vad förtjänar jag? Är det värt att riskera? Är det värt att satsa?
En bild från en period då jag hade svar på alla frågor. Jag var lycklig... som tusan!
Stooooorm
plus - Jag har suttit hemma tre kvällar i rad nu utan att ha blivit uttråkad. Insett att det faktiskt är rätt skönt att bara ta de lugnt emellanåt. Men imorgon måste jag göra något åtminstone.
plus - Jag har en klippkund imorgon!
plus - Mina vänner är de bästa man kan ha!
minus - Tål inte de som klagar på hur ful sin kropp är i sin blogg. Sen lägger de upp bikinibilder osv stup i kvarten på både bloggen och facebook.
minus - Folk som smörar och försöker skriva snälla saker till någon men sedan snackar en masa skit bakom dens rygg.
minus - Finns väll inget plus med stormen som är där ute!?
Have you?
Did you ever fall for someone you know you shouldn´t?
Try hard to fight your feelings, but you just couldn´t?
You fall deeper with each passing day.
But try to hide it in every possible way.
En person jag verkligen ser upp till...
är Annica på min praktikplats! Jag tror aldrig att jag har mött en så färgglad och trevlig människa som sprider sån energi. Hon är alltid så glad och trevlig mot alla människor hon möter. Hennes komplimanger och roliga kommentarer kan liva upp en hel dag. Kommer du till praktiken och är trött och less och Annica är där går du alltid där ifrån med ett leende på läpparna. Hon har dessutom en grym och speciell stil. Tror ingen skulle kunna bära upp den på samma sätt som hon. Hon kör sitt egna race och hon är hel grym på alla sätt och vis! Fler människor som Annica, tack. Då skulle hela världen spruta av energi och glada människor.
2011-09-13 01:12
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer
Längtar efter något som kan rädda mig
En kväll i november
Jag hade funderat ett tag, är det här verkligen rätt? Är det så här det ska kännas? Vi tog ett litet uppehåll för att jag skulle tänka. Det var en dag i slutet av november jag insåg att det är precis så här det ska kännas, det är så här jag vill ha det. Vi båda satt på msn och jag sa "jag ska gå och duscha, är du kvar då jag kommer tillbaka?". Det var bara för att kolla om du skulle vara hemma ett tag till. Istället för att duscha tog jag på mig mina ytterkläder och gick i vinter kylan till dig. Du hörde inte då jag ringde på dörren och inte heller då jag öppnade dörren i ditt rum. Jag sa "hej" och du vände dig om med ett ansiktsuttryck som såg väldigt osäkert ut. Det förstår jag, du visste ju inte vad jag skulle säga. Men då jag förklarade förvandlades ditt ansiktsuttryck till något helt annat. Jag har aldrig någonsin sett dig le på det sättet. Du höll om mig i en evighet, jag fick knappt röra mig. Du viskade vackra ord i mitt öra och jag kunde knappt hålla undan tårarna. Vi låg så hela kvällen till jag sa att jag skulle hem. Men då vägrade du låta mig gå. Jag sa att jag skulle komma tillbaka imorgon istället och du accepterade det till slut. Du gav mig en hejdå-kyss som jag aldrig trodde skulle sluta, som jag aldrig ville skulle sluta. Då jag gick hem gick jag med ett stort leende på läpparna. Jag skulle kunna göra vad som helst för att se dig så glad igen. Även om det är någon annan som får dig att ha det där leendet på läpparna någon gång så önskar jag dig det ändå, för fint var det. Riktigt fint.
En fundering
Jag har en hylla i mitt rum som jag verkligen inte vet vad jag ska he för grejor i. Igår stoppade jag dit några av mina skor och tänkte höra med er, kan man verkligen ha sina skor sådär eller ser det helt stört ut? För om det funkar kan jag stoppa dit fler och fylla upp hyllan
:) Så var lite gulliga nu och svara!
Jag tror jag gillar svarta och vita skor!
...
♥
Hur ska man veta?
Hur vet man att man har gått vidare, på riktigt? Hur vet man att det absolut inte finns några känslor kvar? Hur vet man att man aldrig skulle kunna falla tillbaka igen? Har jag någonsin gått vidare?
Hur mycket jag än skulle vilja
Från en av de fina dagarna. 12/9 2010.
Memories never die
02:57
Vad gör jag uppe fortfarande? För bara en liten stund sedan var jag hur trött som helst men nu känns det som jag aldrig kommer kunna sova. Ligger och funderar på allt och ingenting och har kommit fram till en grej. Jag skulle vilja beröra folk med det jag skriver. De ska känna igen sig i texterna och tänka "det är precis så jag tänker". Jag vill att de ska få känna den känslan jag känner ibland då jag läser andras texter, fast över min text. Jag vill skriva på ett sätt som ni gillar. Men varje gång jag försöker blir det inte som jag tänkt. Jag tänker en sak men jag kan inte formulera mig på det sättet jag vill. Och det suger... Michaela Forni och ni andra, ni gör det så jäkla bra.
...
True true
Det vackraste men svåraste
Då det pirrar lite extra i magen, då man blir glad då man ser att sms:et man just fick är från den, då man blir glad bara man tänker på personen, då man vill vara i närheten av den hela tiden, då man börjar sakna den just då den stängt igen dörren bakom sig, då du skulle kunna göra allt för att vara med just den, då man går och längtar till man ska få träffa den nästa gång. Det är då det kallas kärlek.
Kärlek
Några av er har säkert redan läst det här inlägget eftersom det är taget från min gamla blogg. Men jag kände för att lägga upp det igen.
I ordboken betyder kärlek: "En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet".
Mina tankar:
Det finns många olika slags kärlek. Kärlek behöver inte vara dina känslor för en annan person, du kan älska en hund eller en katt. Medan andra kan älska sina syskon och föräldrar precis lika mycket. Men just nu utgår jag från att det är kärlek till en annan person som inte är syskon eller familj.
Kärlek känns även annorlunda från person till person. För vissa kan det pirra lite extra i kroppen då de tänker på en speciell person, vissa blir nervösa och kallsvettiga, vissa blir energiska medan vissa inte kan sluta tänka på personen. Kärleken lämnar aldrig en person oberörd!
Känslan kan även bero på om kärleken är besvarad. Om den är det känner du dig oförstördbar medan om du är olyckligt kär kan det kännas som allt rasar samman.
Ibland tror jag att det är svårt att veta om man egentligen är kär. Det har iallafall jag stött på. Kanske är man förälskad, gillar man personen eller så kanske man bara tycker om att vara i den personens närhet. Ena dagen kanske det känns som du tycker om en person men nästa dag tycker du om en annan. Skulle du kunna kalla det kärlek?
Några tror på första ögonkastet medan vissa inte alls tror på det. De tror istället att man ska lära känna varandra och acceptera varandra för att ens kunna känna någon slags kärlek. Det är helt olika från person till person och vad du anser vara kärlek kan bara du bestämma.
Redan när vi är små läser våra föräldrar böcker om sann kärlek och då blir allt plötsligt jätte konstigt då vi blir kära. Drömprinsen kommer kanske inte ridandes på en vit häst, istället kanske han är skolans pluggis som ständigt sitter ensam på rasterna. Det blir inte alltid som vi tänkt oss.
Kärleken förändras rätt mycket med åldern också. Jag kom ihåg att jag som liten var galet kär i min brors bästa kompis och tyckte han var jätte läcker, medan min syster var döförälskad i Markoolio. Det är ju inte precis så att jag skulle gå och bli kär i min brors kompis nu som är 4 år äldre och jag tror definitivt inte att min syster skulle vara kär i Markoolio. Nej, om jag känner mig kär nu är det på ett helt annat sätt än för 10 år sedan.
Ibland händer det att man prioriterar bort kärlek. Man kanske är rädd eller så kanske man har blivit kär i fel personer tidigare och tror att det ska hända igen. Vissa kan säkert leva utan kärlek. Men det skulle aldrig jag klara. Jag tror att jag skulle bli nedstämd. Just därför tycker jag så hemskt synd om dem som inte får bestämma själv vem dom ska gifta sig med. Skulle du vilja att din mamma och pappa bestämde vem du skulle vara med för resten av livet och vem du skulle skaffa barn tillsammans med? Det skulle verkligen inte jag. Jag vill hitta en man jag är förälskad i, gifta mig med honom, få fina barn och skaffa en fin villa. Allas dröm! Det är synd att alla inte kan få chansen att uppleva det.
Bild från weheartit.com
...
