Tråk Sofie
Jag har kommit in i någon sån där konstig "känna-efter-och-tänka-alldeles-för-mycket" period. Det är väl det deprimerande höstvädret som gör det. Min räddare i nöden gick bort för precis 1 vecka och 1 dag sedan. Då man borrade in sin näsa i hans päls eller satt på hans rygg då han skrittade i långsam takt fick man alltid svar på sina frågor. Var ska jag få de svaren ifrån nu? Jag vill ha svar på mina frågor...
Är jag lycklig? Är jag ledsen? Kan jag önska mig något mer än jag redan har? Hur känner jag egentligen? Vad vill jag? Vad förtjänar jag? Är det värt att riskera? Är det värt att satsa?
En bild från en period då jag hade svar på alla frågor. Jag var lycklig... som tusan!
Kommentarer
Trackback
