Suttit och tittat igenom min kategori "hästen". Det gör ont att se honom. Värre än tidigare faktiskt eftersom det var så länge sedan jag såg honom sist. Får en klump i magen då jag läser de inläggen då han faktiskt var vid liv, då han bara var 1 mil ifrån mig, då jag kunde åka till honom precis när jag ville. Det har gått tre månader och det är väl dags att gå vidare. Men jag hade faktiskt önskat att han var här nu.

En månad sedan nu... ♥

Osminkad, trött och med äckligt hår. En bild sen den sista sommaren med dig. Absolut inte en av de roligaste och äventyrligaste somrarna tillsammans men en sommar värd att minnas. Jag saknar dig, min ängel.  Vila i frid.

...Sedan vaknar jag upp med tårar i ögonen och inser att det bara var en dröm. Rolig onsdagsmorgon!

2007

2008

2009

2010

2011

Efter att ha läst det HÄR inlägget kanske ni förstår vad det är som gör att jag är nere... De värsta tiderna är då jag sitter ensam och hinner fundera. Bussresorna där det inte sitter någon jag känner är det värsta. Man sitter och tittar ut genom fönstret och funderar alldeles för mycket. Höll på att börja gråta på både vägen dit och hem och till slut då jag kom hem och såg Vickis blogginlägg brast det. Det jag älskar över hela mitt hjärta ska tas ifrån mig...

Är jätte tacksam att jag får låna Cliff emellanåt eftersom min lilla Prince inte går att rida just nu. Cliff har världens svankrygg och kulmage, men han är sååå söt ändå.

Efter att inte ha ridit på ridskola på ca 2 år där en ridlärare säger till vad man gör för fel insåg jag efter dessa bilder hur mycket jag tittar neråt och hur mina tår pekar ned då jag rider barbacka. Skärpning.

Vrid på huvudena! Haha varför vi skrattade var för att Cliff har en sån grymt svankig rygg så den tog inte ens i marken då han rullade sig och dessutom såg han ut som en rullande köttbulle. Kan inte förklara varför jag gör något tjutande ljud efter jag skrattat och låter som en barnrumpa. Cliff bjuder också på en mule upptryckt i kameran. ROLIGT VAAAA? Jag vet att ni tycker det.

Att se dig stå i en hage och skrutta dag ut och dag in gör ont i hjärtat. Jag vill bara att du ska må bra. Jag vet att du tycker att galopperna där du sträcker ut och springer allt vad du kan är det bästa som finns. Gör ont att veta att jag aldrig kommer kunna sitta på din rygg och fara ut på likadana ridturer som förut. Men med 28 år på jorden och 5 år tillsammans kanske din tid sakta börjar gå mot sitt slut. Jag vill inte ta in det, jag vill inte förstå det och jag vill verkligen inte att det ska hända. Med tårar i ögonen och en klump i hjärtat skriver jag detta och inser hur fruktansvärt mycket jag älskar dig. Alla bråk, skrik, tårar, underbara ridturer, alla simturer tillsammans om somrarna, alla galna galoppturer där jag inte haft någon kontroll alls att stanna dig, alla gånger du har jagat runt mig i hagen, alla miljoner gånger jag har mockat din box och gett dig mat, de gångerna vi har gått omkull, den gången du stack hem utan mig på ryggen och du sprang 3 km efter vägen, alla gånger du har testat mig, alla gånger jag har suttit med dig i ett grimskaft betandes vid min sida, den gången då jag och Amanda hittade dig i hagen då du knappt andades och vi var säkra på att dö, varje gång efter det jag åkte till stallet för att ge dig medicinen för att du skulle ha lättare att andas, varje gång man har satt sig på din rygg och glömt alla bekymmer och allt annat, det är faktiskt sjukt vad en häst kan göra för en. Listan kan göras lång. Och jag kommer sakna allt det där, även de jävligaste stunderna. Aldrig någonsin kommer jag ångra den dagen i Maj 2006 då jag kom och testade rida dig för första gången. Men det är dags att inse att dina dagar till du får springa på de evigt gröna ängarna börjar räknas ner. Jag ångrar inte en sekund. Min älskade vita springare. Mitt hjärta. 
♥Prince♥

Ikväll ska jag rida på riktigt, som jag inte har gjort sen i somras. Kommer bli sååå grymt kul! Och ni snuskhummrar, misstolka inte dom där två meningarna... Jag ska nämligen ta hand om en annans ponny ikväll och Vicki följer med och strosar runt på Prince medan. Dock är hon lite orolig att han ska sticka iväg i full kareta som han gjort med stackaren en gång. Och med överskottsenergin han har nu efter att ha vilat så kan det bli spännande. För säkerhetens skull tror jag att vi håller oss på ridplanen :)

Världens sämsta mobilbild men jag antar att ni kan se vilken fot det är hästen har trampat på...

For till stallet vid 1 idag. Tog ut Prince på en mysig promenad. Satte oss på en äng så han fick beta och jag sola. Då vi skulle gå hem förstördes hela våran mysiga promenad. Prince attackerade gräset och samtidigt kliver han mig på foten. Då jag skriker rakt ut tittar han bara på mig som om jag vore en idiot och står kvar. Så jag får putta iväg hästjäveln (får man säga så?!). På vägen hem går jag och svär och halvgråter för att det gör så ont sen sätter jag mig ner i hagen för att bara vila , ja då kommer hästen med världens puppyeyes och borrar in huvudet i famnen. Då kunde jag inte låta bli att ge honom lite gräs...

Drömde min värsta dröm någonsin i natt. Vaknade gråtandes flera gånger och tänkte "nej nu ska jag försöka tänka på annat" . Men så fort jag somnade in igen kom samma dröm upp i mitt huvud. Slutade med att jag vaknade imorse med tårar på kinderna. Jag drömde att finaste Princen hade sprungit bort. Sökte i flera flera dagar utan resultat. Och jag blev så rädd eftersom jag vet att Prince alltid stannar på gården om han kommer lös. Till slut bad alla mig att sluta leta, att jag skulle inse att han var borta förevigt. Jag gav aldrig upp så jag fortsatte leta enda till jag vaknade.

Dagen började med att se Sandras fotbollsmatch med Adam, Erik och Joel sedan vid 2 for familjen på kalas hos kusinerna. Sen övningskörde jag till stallet för att fixa mat och pussa lite på Prince.

Nu ska jag byta om, tanka moppen och köra till stallet. Ja, jag kör faktiskt moped fortfarande. Pinsamt då jag fyllt 18 men jag vägrar cykla hela vägen till stallet. Kör bara dit för att jag inte har tagit körkortet ännu.