Efter att ha läst det HÄR inlägget kanske ni förstår vad det är som gör att jag är nere... De värsta tiderna är då jag sitter ensam och hinner fundera. Bussresorna där det inte sitter någon jag känner är det värsta. Man sitter och tittar ut genom fönstret och funderar alldeles för mycket. Höll på att börja gråta på både vägen dit och hem och till slut då jag kom hem och såg Vickis blogginlägg brast det. Det jag älskar över hela mitt hjärta ska tas ifrån mig...