...
...
True true
word
E.S
People allways leave.
Skrivet 29 november.
"Vi har gått igenom så mycket och vi betyder så mycket för varandra. Jag skulle aldrig i hela mitt liv tillåta att vi gick åt två helt olika håll. Han betyder alldeles för mycket för mig och jag behöver honom i mitt liv."
Don´t lie
...
En person jag trodde jag kände. En person jag kännt i flera år och delat så mycket med. Du är borta. Jag känner dig inte längre. Och du har förstört mitt liv. Hoppas du är nöjd, din lögnare.
Mum and dad(L)
Jag vill bara säga hur mycket jag älskar er. Jag vet inte om ni kommer att läsa detta. Jag uppskattar allt ni gör för mig och allt ni har gjort. Alla år ni har skjutsat mig till ridskolan på fredagskvällarna och alla andra dagar. Alla dagar ni skjutsat mig till match. Alla fyra år ni har skjutsat mig till Prince. Och nu den sista tiden då ni har hjälpt mig med allt i stallet. Mamma som har mockat medan jag har gjort mat. Pappa som jag lärt foderstaten som nu gör Prince mat medan jag mockar och han som även bär alla vattenhinkar. Pappa som är så fruktansvärt hästrädd har börjat våga sig in genom hagen där tre hästar står för att vara gullig och öppna grinden då jag kommer med Prince. Och hur mycket ni har stöttat och pratat med mig nu under den senaste veckan då det har varit jobbigt.
Allt ni gör och jag har nog aldrig ens klämt ur mig ett tack.. Jag gör det här, tack så mycket för allt ni gör för mig. Jag älskar er! ♥
Katjing!
Den har faktiskt en liten betydelse och eftersom jag har ritat den själv kommer den alltid vara lite speciell. Ingen i hela världen som har en likadan :] Funderar på att lägga ut en bild på den här men samtidigt är jag tveksam eftersom den gör sig så mycket bättre i verklighet. Och om det nu blir av att jag gör den vill jag ju att det ska vara en liten överraskning på hur den ser ut.
It´s hard
Och min mamma, pappa, syster och bror. Tack för erat stöd! Jag älskar er.
Jag ska försöka att inte låta detta gå ut över bloggen så mycket. Jag ska umgås med mina fina vänner och göra roliga saker för att tänka på annat. Så min uppdatering kommer nog bli som vanligt snart.
Depp
Som alla säger så är ju livet precis som en berg och dal-bana. Uppför och nerför, hit och dit. Just nu har banan jag åker i kommit till ett stup. Befinner mig just nu i botten och väntar på att antingen ta mig uppåt eller ännu längre ned (hur nu det ska gå till?). Jag vill så gärna att det ska återgå till det normala. Men frågan är om det kommer bli så... Jag tänker inte gå in på vad allt handlar om, men de som står mig nära förstår nog vad det är jag pratar om. Jag har kommit till ett stadie där jag funderar på, är det värt att vänta på att det kanske blir bra igen eller ska jag släppa allt eftersom det just nu känns så otroligt jobbigt och meningslöst?! Med en stor klump i magen vet jag varken in eller ut. Ne, jag tror jag ska låta det ta sin tid, eftersom jag vet precis vad jag vill egentligen. Från toppen till botten drastiskt kan man lugnt säga!
Hoppas det blir bättre snart...♥
