Jag kom inte riktigt ihåg hur gammal jag var men jag kan tänka mig att jag var runt 10-årsåldern. Min favorithäst på ridskolan hette Russin. Ett envist litet russ som jag älskade att rida. Till slut bestämde jag mig för att ställa upp i en tävling med henne. Om jag var nervös. Jag kom inte ihåg om det var blåbärshoppningen vi tävlade i först eller om det var dressyren på vintern. Men jag kom iallafall ihåg att jag var så lycklig över att ha fått Russin över de 50cenimetrarna som hindret var eftersom hon var en liten hopprädd skrutt som inte gillade att hoppa efter att hon varit med om en olycka. Men gud så glad jag var då jag fick ta emot den vita "clear-round" rosetten. Sedan kom jag ihåg den där dressyrtävlingen som hölls på vintern. Jag var verkligen hur nervös som helst eftersom jag inte var så duktig på programet. Jag tyckte att det var svårt att hålla reda på när den 15 meter stora volten skulle komma, när det var trav, när det var högergalopp och så vidare. Men nöjd var jag efteråt då jag gick av banan med att ha gjort ett fel. Fel galopp... Något år senare såldes min gulliga stjärna... Detta är en speciell ponny som jag alltid kommer minnas. Hon lever fortfarande och är över 20 år, den lilla sötnosen.

Bilderna är tagna med mammas jätte bra mobilkamera. Bild 1 är från dressyrtävlingen just innan jag skulle gå in i ridhuset och värma upp. Och bild 2 är från blåbärshoppningen då jag tog mig över de 50cm höga hindrerna.