Detta inlägg kommer nog ni icke hästintresserade tycka är tråkigt. Men det är faktiskt så, en av mina bästa vänner är ponnyn. (Har ju såklart "människo-vänner" också men)
Han är en jag alltid kan lita på, han kan få mig på helt andra tankar och han kan få mig riktigt glad. Även om jag är så fruktansvärt less på att åka till stallet ibland skulle jag aldrig vilja byta bort honom mot någonting. Under de här 4, snart 5 åren tillsammans har han verkligen tagit mitt hjärta med storm. Han är så speciell på så många vis. Det är verkligen en häst du måste "hitta knapparna på" för att tycka att han är snäll/trevlig/rolig att rida. Under de här åren har jag och Carris försökt hittat någon skötare till Prince och det är många som antar utmaningen, men inte lika många som stannar kvar. Just för att man måste ge det tid! I början då jag red Prince hade jag tårar i ögonen av ilska många många gånger. Men som tur var gav jag aldrig upp. Det tog några år innan jag lärde känna honom på riktigt. Nu är han världens finaste för mig och jag älskar honom så fruktansvärt mycket. ♥

Haha lite trist för er att läsa det där, men...

Två av de första bilderna som togs på oss.



Och 2 av de senaste bilderna på oss.

puss!